BETUPP | • betupp V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs betuppen. |
BETUPPE | • betuppe V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs betuppen. • betuppe V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs betuppen. • betuppe V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs betuppen. |
BETUPPT | • betuppt V. 2. Person Plural Imperativ Präsens Aktiv des Verbs betuppen. • betuppt V. 3. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs betuppen. • betuppt V. 2. Person Plural Indikativ Präsens Aktiv des Verbs betuppen. |
BETUPPEN | • betuppen V. Transitiv; landschaftlich: betrügen. |
BETUPPET | • betuppet V. 2. Person Plural Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs betuppen. |
BETUPPST | • betuppst V. 2. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs betuppen. |
BETUPPTE | • betuppte V. 1. Person Singular Indikativ Präteritum Aktiv des Verbs betuppen. • betuppte V. 1. Person Singular Konjunktiv II Präteritum Aktiv des Verbs betuppen. • betuppte V. 3. Person Singular Indikativ Präteritum Aktiv des Verbs betuppen. |
BETUPPEND | • betuppend Partz. Partizip Präsens des Verbs betuppen. |
BETUPPENS | Entschuldigung, Definition nicht verfügbar. |
BETUPPEST | • betuppest V. 2. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs betuppen. |
BETUPPTEM | Entschuldigung, Definition nicht verfügbar. |
BETUPPTEN | • betuppten V. 1. Person Plural Indikativ Präteritum Aktiv des Verbs betuppen. • betuppten V. 1. Person Plural Konjunktiv II Präteritum Aktiv des Verbs betuppen. • betuppten V. 3. Person Plural Indikativ Präteritum Aktiv des Verbs betuppen. |
BETUPPTER | Entschuldigung, Definition nicht verfügbar. |
BETUPPTES | Entschuldigung, Definition nicht verfügbar. |
BETUPPTET | • betupptet V. 2. Person Plural Indikativ Präteritum Aktiv des Verbs betuppen. • betupptet V. 2. Person Plural Konjunktiv II Präteritum Aktiv des Verbs betuppen. |